chole

jag har varit lite dålig på att uppdatera här. jag har faktiskt en rätt härlig ursäkt till mitt dåliga bloggande. i fredags var vi på björkskatan och åt middag, hela familjen rönnkvist/tjäder. mia kom självklart efter middagen och plockade ögonbryn, fixade hår och berättade för jonatans mamma vilka färger hon ska använda när hon sminkar sig och sånt. kring 00.00 ringde rickard taxi och vi åkte till.. gissa? ja, samma jävla ställe.

när vi kom in blev jag serverad en drink - mojitas eller något liknande av rickard. det slutade inte med en drink, jag minns en cosmo i ett sånt där häftigt glas också :) jag var inte speciellt full men började må dåligt och bad om att få åka hem. jag var duktig och förberedde hemma med en hink med vatten för morgondagen. självklart(!!) droppade jag ner den där svarta klumpen som hör till datorsladden (laptop) i vattenhinken och datorn går nu inte att starta. tur i oturen att jonatan har lyckats få igång den "riktiga" bärbara så jag har iallafall den. den stationära häftiga datorn är fortfarande utan tangentbord, mindre kul när man ska ladda ner saker dit eller gorma med annat.

jag måste ta upp mitt dagen efter mående. jag börjar tro att jag är allergisk mot alkohol, kan man vara det? för nu har jag börjat må sämre och sämre. idag har jag fortfarande inte ätit ett skit, jag har bara druckit två chokladmjölksglas (små glas) inget mer. jag har inte ens varit ut genom dörren. jag har spytt från att jag vaknde halv tolv till elva tiden på kvällen! jag mår fortfarande riktigt illa och tror inte jag får behålla mat ännu. alltstå vad är det här?? man ska inte må såhär illa så här länge. jag lovar alltid mig själv att bara jag tar mig genom den här dagen ska jag aldrig mer ens se mot alkohol igen. men nu har jag ta mig fan fått nog. jag ska börja dricka coca cola!

bilen står upp pallad på björx och väntar på nya fräsha delar. den har fått stereon iallafall, högtalarna kommer väl senare. det var ju riktigt kul när man fick höra att det saknades en bult bakom på bilen som tydligen var viktig... vi som kört den hela vägen från stockholm som biltjuvar. jag känner mig verkligen trygg. vi kunde tydligen ha dött om de hänt något.

skoj är mitt lilla stöd såhär på små timmarna. jag börjar faktiskt börja se ljuset. hon ligger på mitt täcke som jag pendlat till toaletten med. jag undrar om det är sånt här illamående man får när man är med barn? bakissmälle-illamående :) nåja. jag skulle ringa mia när jag mådde bättre, jag tror det blir imorgoin. hon får följa med mig på kvantum och köpa massa flottig bakismat. typ.. ostbollarna, big one, massor med cola, bacon, pasta.. flott flott flott. ooh vad jag vill ha imorgon idag. jag såg precis att jag förstår varför jag hade så himla ont i ena knät, jag har ju fan ett skrapsår!! ett sånt där svidis, som när man trillade på konstgräset i arcus, ni vet. usch och fy.
det är Verkligen synd om mig, gnäll gnäll gnäll. det är fan det enda jag verkar skriva om här. "hej jag har varit ut och nu mår jag dåligt, buuhu" nu lägger jag ner. kom ihåg att det var här ni hörde det först


respect my hang-over