Mia, min Mia
jag har länge vetat om att hon ska åka iväg och att den här dagen kommer att komma. jag vet också att dagen kommer då hon kommer tillbaka, hem till mig.
jag tyckte att mia förtjänade en hejdå fest, så i brist på annat blev det kvantum och 3st 6pack 3.5%! tänkte att någon slags hejdå-grej måste min tjej ändå ha! vi spelade poker, pojkarna torkade bajs och kiss. yatazy.. daniel lagade mat mitt i natten, kring 7 på morgonen så kom vi oss hem alla 4. vi hade med oss en liten hund och en stor hund till mia.
några timmars sömn och sen körde vi mia till flyget. inte ens när vi var påväg i bilen så greppade jag något om vad som vad påväg att hända. inte föränn när mia vände sig om just vid säkerhetskontrollen och kramade oss ochsa hejdå slog det mig. jag vågade inte prata, jag kunde inte säga någonting alls. jag kände hur tårarna bara... var påväg och de var totalt omöjliga att få stopp på. jag har fortfarande inte lyckats sluta.
min mia är säkert fortfarande på flygplanet nu.. jag är så glad för hennes skull! men jag gillar verkligen inte att hon måste åka så långt bort. det går ju inte ens att köra dit över dagen, på en mindre road-trip eller något. hon är inte borta, men hon är inte här. vad ska jag göra???
jag klarar inte av att skriva något mer. allt ser så suddigt ut.
mia jag saknar dig, min allra bästa vän!
respect mia
jag tyckte att mia förtjänade en hejdå fest, så i brist på annat blev det kvantum och 3st 6pack 3.5%! tänkte att någon slags hejdå-grej måste min tjej ändå ha! vi spelade poker, pojkarna torkade bajs och kiss. yatazy.. daniel lagade mat mitt i natten, kring 7 på morgonen så kom vi oss hem alla 4. vi hade med oss en liten hund och en stor hund till mia.
några timmars sömn och sen körde vi mia till flyget. inte ens när vi var påväg i bilen så greppade jag något om vad som vad påväg att hända. inte föränn när mia vände sig om just vid säkerhetskontrollen och kramade oss ochsa hejdå slog det mig. jag vågade inte prata, jag kunde inte säga någonting alls. jag kände hur tårarna bara... var påväg och de var totalt omöjliga att få stopp på. jag har fortfarande inte lyckats sluta.
min mia är säkert fortfarande på flygplanet nu.. jag är så glad för hennes skull! men jag gillar verkligen inte att hon måste åka så långt bort. det går ju inte ens att köra dit över dagen, på en mindre road-trip eller något. hon är inte borta, men hon är inte här. vad ska jag göra???
jag klarar inte av att skriva något mer. allt ser så suddigt ut.
mia jag saknar dig, min allra bästa vän!
respect mia
Kommentarer
Trackback