chole

jag är förkyld och ligger på soffan. zappar mellan kanalerna och strö tittar, det är väldigt segt.

väntar på att börja gå mot stan eftersom jonatan slutar snart, då slipper jag gå så långt. jag har säkert hostat ut lungorna före mjölkudden.

 

när jag ligger och tittar på tv:n, sneglar jag bort mot ytterdörren. jag ser framför mig hur johannes kommer in i lägenheten, böjer sig lite för att sparka av sig skorna, tar mössan och halsduken i samma rörelse och hänger upp jackan. "tjena sara, har jonte slutat ännu?"

 

kanske är "den här tiden på året" det märks lite mer vilka som saknas.

på något underligt sätt saknar jag farmor mer. senast när jag saknade henne mycket/blev påmind rejält,  var vid midsommar när jag gick förbi ett äldreboende här och de hade allsång/spelade musik. då slog det mig att jag inte kunde åka till gammelstad och hälsa på. tur att dom firar jul och sjunger inomhus "den här tiden på året".

 

sen min farmors begravning har jag fått gå på ett bröllop i samma kyrka.

sen johannes begravning ska jag nu få gå på dop i samma kyrka.

jag tycker det är bra och dåligt. vi går vidare och skapar "positiva" minnen på den platsen vi en gång hade så stor sorg. kyrkor ska inte stå för döden.

 

jag börjar förbreda mig på när folk runt omkring mig dör.

samla på mig minnen, komma ihåg vad dom säger osv. i vissa fall även fundera på hur jag ska reagera, vad som behöver göras osv. i extrema fall även påbörja sorgearbetet. sörja folk som inte är döda?

 

respect to our angels