chole

jag vet inte vart jag ska börja.

jag minns ofta vad jag drömmer. nu drömde jag om johannes. jag har inte drömt "så" tidigare.

 

vi var i ett hus massa folk, typ dansade? sen stod han jätte nära, jag var tvungen att lägga armarna om honom. men jag förstod att han var död. därför tog jag en hand och var påväg mot hans hjärta för att känna det slå. han var så varm hela honom. (jag tänkte att jag aldrig kände på hans kalla kropp på bårhuset och istället NU fick känna den varm) jag hann bara precis känna hjärtat slå så tar han bort min hand, håller i den och tittar på mig och säger "sara, jag har det bra nu". jag börjar prata om att det inte är okej, han är självisk och jag gillar det inte. att jag fattar att han måste mått dåligt och blabla. (exakt dom orden). jag orkar inte få fram många ord. jag minns inte vad han säger mer, men jag säger till honom att jag inte vill höra.att jag inte orkar höra mer. jag försöker tänka "högt" eftersom jag inte orkar få ur mig ord. men jag vaknar istället med ett ryck, klarvaken. och hur ofta har jag gjort det?

 

det var det obehagligaste jag varit med om. lugnet i rösten och blicken när han sa "sara....jag har det bra nu".

jag tror till och med jag bad om ursäkt för att jag sa "men jag förstår att du mådde dåligt, men jag är självisk nu och tycker inte det är okej". men han sa inget.tror han höll med typ. "mm.. joo.."

HOJA!!!!!!!! han hade sånt lugn, allvar. han kunde låta så ifall det var något viktigt han ville säga. något han inte skojade om. jag har hört hans röst så någon gång förr. det är väl därför min hjärna kunde "tillverka" en sån dröm.

men samtidigt har jag kunnat styra mycket av mina drömmar. en viss känsla i drömmen som inte fanns nu.

 

jag vet inte riktigt vad jag ska tro.