chole

(ej min bild)

idag på eftermiddagen fick vi besöka honom. så mycket man nu kan besöka :( så otroligt overkligt, så otroligt konstigt.

gick limmad efter väggarna till en början innan jag vågade mig närmare. kändes mycket om att jag ville visa respekt och låta honom få sova, men i samma känsla ville jag inget annat än att ruska runt på honom så han kunde öppna sina ögon.

jag känner mig blockerad. jag tror inte jag fällde en enda tår när jag var i samma rum som honom. men inuti var jag överallt. jag stod stel och försökte förstå. jag visste ju, men jag ville förstå. jag vet inte ens nu om jag förstod. förstod att han var död.

jag är fortfarande väldigt trött. jag är kvällspigg och morgontrött - normalt sett. nu är det helt omvänt. jag är trött om dagarna också. jag undrar om det har med det här att göra.
det kändes iallafall helt okej att se honom. jag kommer inte ha några problem att minnas honom från mina andra minnen av honom.

jag minns han just nu mest som en fantasi, tänker på hur det vore om han var här, hur han hälsar när han sliiiter upp ytterdörren och säger "men tjenare" eller något sånt. "men tjena jonte och hej sara" .. ja.
eller hur han skulle kommentera vissa situationer eller tv-program. som sagt, minnen vet jag inte om det ska kallas när jag mest fantiserar.

respect j