vad säger man?!

igår kväll trodde jag att jag hade en schyst bild utav hur min arbetsnatt skulle se ut.
- köra själv på områderna och sen få backup från en kollega vid ronderna.
Mmm. börja 20:00 och sluta 04:00.

påväg till stan för att släppa av jonatan och johan på stänkarfest hos finskan kom telefonsamtalet. "du kanske får vara på hotellet också". sure. jag tog det med en nypa salt och trodde att det skulle lösa sig. Tydligen inte.
kl.22:20 åkte jag hem, sökte upp kavajgrejerna som var utspridda och täckta av hår. hunden ville ut. tack gud för att isabella ställde upp trots att hon öppnade dörren i morgonrock och var redo för sängen.

11hs arbetsnatt istället för 8h. sista timmarna var jag sinnesjukt tröt. jag höll helt allvarligt på att somna när jag satt vid skrivbordet. det var inte långt ifrån!! jag är jätte glad över att natten var så lugn som den var, hade dött annars.
nu ska jag sova och hålla tummarna för att jag inte behöver åka till hotellet imorgon. jag tror nästan att jag slipper.
kom ihåg att det var här ni hörde det först


respect!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback