arg liten potatis!
inatt var den värsta natten som jag kan minnas! jag har länge har problem med ryggen och leder. jag har tidigare fått böka en hel del för att ens lyckas vända mig.
inatt var det andra bullar. jag låg på rygg och kunde inte röra mig! mina höfter och speciellt högersidan var helt kaputt. jag fick panik! det stramade, det gjorde ont, det gick inte att röra sig en millimeter utan att tro att benen bokstavligt talat skulle falla av kroppen.
jag fick panik, jag var fast i sängen. "ska jag ringa 112 eller väcka jonatan?" var den första tanken som flög genom huvudet. jag väckte jonatan. han ringde mina föräldrar som ringde jouren. jouren ringde till mig och sa "ta en ipren". jo tack. JAG KAN INTE RÖRA MIG!!! "ta en ipren" GAAHHH!! jag var så trött! klockan var mellan 04:00-05:00. tillslut gav jag upp. jag satte mig på soffan i vardagsrummet och försökte sova.
jag vågade inte lägga mig ner, i rädsla för att inte kunna ta mig upp. jag tog dessutom på mig kläder ifall att jag inte ens skulle kunna ställa mig upp från soffan och ambulansen skulle komma. hahaha i efterhand låter jag rätt psyk :) men det gjorde så äääckligt ont. ärligt är jag hellre bakis än att må såhär.
idag ringde jag vårdcentralen och sa "HJÄLP". nä ta en till ipren och ring imorgon. MEN VAFAAN! de sa ju det inatt, att jag ska ringa imorgon.
"jag kan inte röra mig på natten, på morgonen, jag kan inte sova, jag har ont, hjälp mig" allt.
"nä ta en ipren och ring imorgon". IIIDIOT!!!
så. jag ska ringa Igen imorgon. jag har seriöst en mindre panikkänsla av att veta att det kan bli en oönskad repris inatt igen. funderar på att åka till jouren mitt i natten om jag ens tar mig upp ur sängen och visa dom hur jävla illa det är. jag sa det inatt också.. "alltså, jag kommer inte iväg någonstanns. jag kommer aldrig ner för trappen"
gud ge mig styrka.
kom ihåg att det var här ni hörde det först
respect
inatt var det andra bullar. jag låg på rygg och kunde inte röra mig! mina höfter och speciellt högersidan var helt kaputt. jag fick panik! det stramade, det gjorde ont, det gick inte att röra sig en millimeter utan att tro att benen bokstavligt talat skulle falla av kroppen.
jag fick panik, jag var fast i sängen. "ska jag ringa 112 eller väcka jonatan?" var den första tanken som flög genom huvudet. jag väckte jonatan. han ringde mina föräldrar som ringde jouren. jouren ringde till mig och sa "ta en ipren". jo tack. JAG KAN INTE RÖRA MIG!!! "ta en ipren" GAAHHH!! jag var så trött! klockan var mellan 04:00-05:00. tillslut gav jag upp. jag satte mig på soffan i vardagsrummet och försökte sova.
jag vågade inte lägga mig ner, i rädsla för att inte kunna ta mig upp. jag tog dessutom på mig kläder ifall att jag inte ens skulle kunna ställa mig upp från soffan och ambulansen skulle komma. hahaha i efterhand låter jag rätt psyk :) men det gjorde så äääckligt ont. ärligt är jag hellre bakis än att må såhär.
idag ringde jag vårdcentralen och sa "HJÄLP". nä ta en till ipren och ring imorgon. MEN VAFAAN! de sa ju det inatt, att jag ska ringa imorgon.
"jag kan inte röra mig på natten, på morgonen, jag kan inte sova, jag har ont, hjälp mig" allt.
"nä ta en ipren och ring imorgon". IIIDIOT!!!
så. jag ska ringa Igen imorgon. jag har seriöst en mindre panikkänsla av att veta att det kan bli en oönskad repris inatt igen. funderar på att åka till jouren mitt i natten om jag ens tar mig upp ur sängen och visa dom hur jävla illa det är. jag sa det inatt också.. "alltså, jag kommer inte iväg någonstanns. jag kommer aldrig ner för trappen"
gud ge mig styrka.
kom ihåg att det var här ni hörde det först
respect
Kommentarer
Trackback