jag saknar dig!

jag tycker att det är orättvist. det känns väl så för alla när någon dör.
men jag trodde aldrig, aldrig att det skulle kännas såhär. när vi fick reda på det i söndags, måndags(??! vad inte alls när, galet dagvild!) så trodde jag inte det skulle vara såhär.
det har varit dom två värsta dagarna i mitt liv. igår var nog den värsta. jag trodde inte man kunde må så.

han har en fantastiskt familj som stöttat oss vänner väldigt bra. jag är väldigt tacksam för det. jag och jag vet att det finns fler som känner att vi åkte till dom för att trösta, men vi blev dom som blev tröstade.

det var minnesstund igår. min första. den var det värsta och samtidigt skönast (efteråt) som jag varit på. det hjälpte mig mycket känns det som. vi fick prata med honom, säga hur vi känner, säga hur vi känner honom. jag fick inte fram mer än ett dovt "jag saknar dig".

det känns mycket mer verkligt när man är alla tillsammans, vänner och hans familj. när jag kommer hem och "till min vardag" känns det inte lika verkligt. han kommer till liv när vi är där, men samtidigt är det där som han dör. jag längtar tills vi får se honom. jag behöver se honom, även om begravningen är det riktiga avskedet så vill jag ändå träffa honom. memorera in varje drag i ansiktet, prata med honom, fråga han om saker jag funderar på och så vidare.

Manowar- heart of steel
Manowar över huvudtaget
Muse - Uprising

men jag får försöka intala mig att "ths isn´t the end". han sitter på något fluffigt moln där uppe och ler med sitt snea leende ner mot oss. han har det nog bra, vart än han har kommit. han har det bra. han har det bra. han har det bra.

Du omsluter mig på alla sidor
Och du håller mig i din hand
Du omsluter mig på alla sidor
Och du håller mig i din hand
den fastnade i mitt huvud. den går ju bara runt runt runt, så det var inte mycket att minnas.
meningen är väl att man ska tänka att Du är gud, men gud är inte Du, Du är Du.
fan vad jag saknar dig. förstår du det?? jag blir så arg.
allt det här känns som luddigt på något sätt. det är som att jag varit hög, full, drömt. när jag tänker tillbaka på dom här få dagarna som gått så är det svårt att minnas vissa saker. men jag minns ändå. det känns bara konstigt.
känns skönt att jag inte har haft svårt att somna. jag har varit så trött att jag inte kunnat vara vaken. vi har kommit hem kring 02 på natten och stigit upp tidigt på morgonen.

lilla vän, du är inte ensam. snälla snälla snälla snälla
alla hemligheter jag berättat. "jag tar med dom till graven" tydligen gjorde du det.
vi har alla mist en son, en bror, en släkting och en riktigt god och trygg vän. en riktig viking!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback